Everybody's got their demons, even wide awake or dreaming.

I'm the one who ends up leaving

Make it okay

See a war, I wanna fight it

See a match, I wanna strike it

Every fire I've ignited

Fade into grey

But now that I'm broken

Now that you know it

Caught up in a moment

Can you see inside?

Cause I've got a jet black heart

And there's a hurricane underneath it

Trying to keep us apart

I write with a poison pen

But these chemicals moving between us

Are the reason to start again

Alltså 5 seconds of summer går på fucking repeat i mina otroligt snygga, vita stormtrooper lurar. I sommar ska jag äntligen få se pojkarna live igen, kan knappt bärga mig!

Heeeeeeej på er förresten! Hur mår ni? Mår ni bra??? Det är klart att ni mår bra, jag är bara dryg hahaha... Men yup, kul att höra! Idag har jag hängt med min darla på förmiddagen och sen satte jag mig på tåget in till Sthlms underbara stad för att säga hejdå till min bästa Kristin som åker tillbaka till London imorgon. JA, jag är fucking avundsjuk på henne, så avis så att jag skulle vilja låsa in bruden nånstans och åka ist för henne eller bara krypa ner i hennes resväska och ploppa upp ur den när hon kommit fram o ba "HEEEEELLLOOOOO, I am LINDSAY LOOOOHAAAAAN", hahahaha.... Nej men för att vara LITE mer seriösa så kan jag ju dela med mig av infon att jag den 29 januari kommer sätta mig på ett plan med slutdestination London, WAAAAAAAAAAH!!!! SANDRA, ska du flytta tillbaka?! Nej, tyvärr, inte än. Vi ska bara dra en weekend för att hälsa på alla våra underbara vänner.

Men middag på Jensen blev det idag iaf innan vi satte oss och myspratade på Espresso House. Sen när jag kom hem igen hade mamma och pappa äntligen hämtat ut min nya telefon! En 6a. Välkommen tillbaka till civilisationen Sandra. Tack. Haha, nu vet ni att jag lever.

Tack och bock, ciao!

Du säger att kärleken aldrig var till för dig.

Håkan Hellström och hans magiska jävla texter asså. Ska tatuera in en Håkan text på låret för min kära mor. Den ni, den är fin den.

Nu vet jag att ni antagligen är jävligt nyfikna på mitt liv, eller rättare sagt vad som hänt under den senaste tiden. Sandra, varför skriver du aldrig att du ska hem till Danne längre? Du skriver aldrig om "din pojke" längre, varför?! För att jag är fri som en fågel, a single pringle, back on the market, thaaat's whyyyyy. Näe men det var väntat. Utan att gå in på för mycket ang mig och Daniel så kan jag bara säga att vi båda älskade varann mer än vad som var möjligt men vi ville olika saker. Han ville vara ung på det sättet att han ville festa bort sitt liv medan jag ville, och vill fortfarande för den delen, vara ung på det sättet att få resa och skapa minnen för livet. Det gick inte ihop helt enkelt. Men jag önskar honom all lycka i världen.

Så, nu kan vi lämna det ämnet.

Alltså jag vill berätta om London men det känns ändå inte som att jag kan för jag kan omöjligt förmedla den känslan som London va. Jag hade så otroligt jävla kul där. Vi gick i skolan, vi umgicks med så mycke folk, vi åt såååå mycket mat, vi va upp i London Eye ett antal gånger, vi va till London Dungeons, vi festade, vi shoppade och vi skrattade tills jag i princip hade magrutor deluxe. Fyfan vad glad jag är att jag åkte. Fyfan vad jag älskar den där staden. Åååååh, TA MIG TILLBAKA!!!!

Oxå en av anledningarna till att det va så grymt,
skolans personal blev våra vänner. Detta är den

helt underbart genomgoa Danny. Som jag saknar

honom och alla andra.

2015 slutade ändå bra jävla fint.

Jag ångrar absolut ingenting från det gångna året. Jag har varit euforisk, helt jävla totalt förkrossad men alla nya vänner, alla nya minnen och alla skratt jag fått vara med om väger upp allt det negativa. London var det bästa beslutet jag nånsin tagit.

Detta är massa random bilder från den senaste tiden, den sista tiden på ett av de värsta åren i mitt liv som jag själv vände till något bra. På dessa bilder är jag så otroligt jävla lycklig. Mjaaaaaaa!!