Kvällstankar på jobbet..

Go'kväll på er!

Sitter på jobbet och väntar på att klockan ska slå 12. Stressen har lagt sig och jag kan äntligen börja koppla av.

Satt och funderade lite smått på allt det här kring Lisa Holm. Helt jävla sinnessjukt att jag och mina vänner, alltså i tonåren upp till ca 23, sitter och säger att vi vill att våra föräldrar ska föra in GPS-sändare i våra armar eller liknande för att veta vart vi är någonstans.

En barndomsvän till mig och hennes skolkamrater har skapat en app vid namn Not Alone om jag inte minns fel vilket går ut på att man laddar ner appen, lägger till en eller flera kontakter och stoppar i sina hörlurar. Om man sedan drar ur sina hörlurar går ett varningssms ut med uppgifter om vart man befinner sig till de kontakter man har lagt till. Detta är en grym idé som dem dessutom fått mycket priser och eloge för, mycket bra jobbat av dem! MEN, att det ens ska behöva finnas sådana saker för att folk inte känner sig trygga ute på gatorna, det för mig är så sjukt jävla fel så att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Att jag är livrädd för att gå ensam hem från bussen när jag slutat mitt skift klockan 12 på natten är enligt mig ett misslyckat samhälle. Att min kille och hans kompisar vägrar låta mig gå själv genom min egen lilla hemby på kvällar och nätter är förjävligt fel.

Jag förstår inte hur människor kan vara så jävla dumma i huvudet så att dem är kapabla till att utsatta andra människor för sådana här hemska saker. Så hemska saker så att i princip alla unga flickor är livrädda för att vistas ute ensamma. Det ska fan inte få vara så här. Fyfan vad lakk jag är.

Arrrrgh.

Sir Christopher Lee

Det var igår när jag satt på personaldagen på jobbet som nyheten slog mig i ansiktet. Jag satt bredvid min kollega Stefan på en föreläsning om vårt företags ekonomi. Jag hade tråkigt så jag satt och höll på med mitt hår och höll halvt på att somna. Stefan hade handen på mitt ben medan jag masserade hans arm, haha normala människor vi är.. Jag tog upp telefonen och gick in på facebook. Det första inlägget jag såg var från Star Wars officiella fb-konto. Sir Christopher Lee somnade i söndags in, 93 år gammal.

Christopher var en av de skådespelare som har präglat min uppväxt. För mig var han Count Dooku, Saruman, den alltid så elaka och creepiga patorn i Corpse Bride, ja listan är lång. Det är med stor sorg i hjärtat och hela min själ som jag nu önskar dig att vila i frid. Du store, fantastiska, talangfulla människa. En storslagen stjärna som nu lämnat jorden för att ta sin plats i himlen. All kärlek till dig, för evigt. Sir Cristopher Lee, RIP.

För ett år sedan..

God morgon på er! Ja,det är god morgon för mig som har jobbat natt eftersom jag vaknade för typ så där en halvtimme sen. På fredag ska jag på pojkvännens lillasysters studentmottagning. Hon är 96a. Jag är 95a. Det är alltså 1 år sen jag tog studenten. 1 ÅR SEN. Helt sjukt! Det va den absolut bästa dagen i mitt liv och jag önskar sååååå hårt att jag kunde spola tillbaka tiden.