Nu vet jag att ni antagligen är jävligt nyfikna på mitt liv, eller rättare sagt vad som hänt under den senaste tiden. Sandra, varför skriver du aldrig att du ska hem till Danne längre? Du skriver aldrig om "din pojke" längre, varför?! För att jag är fri som en fågel, a single pringle, back on the market, thaaat's whyyyyy. Näe men det var väntat. Utan att gå in på för mycket ang mig och Daniel så kan jag bara säga att vi båda älskade varann mer än vad som var möjligt men vi ville olika saker. Han ville vara ung på det sättet att han ville festa bort sitt liv medan jag ville, och vill fortfarande för den delen, vara ung på det sättet att få resa och skapa minnen för livet. Det gick inte ihop helt enkelt. Men jag önskar honom all lycka i världen.
Så, nu kan vi lämna det ämnet.
Alltså jag vill berätta om London men det känns ändå inte som att jag kan för jag kan omöjligt förmedla den känslan som London va. Jag hade så otroligt jävla kul där. Vi gick i skolan, vi umgicks med så mycke folk, vi åt såååå mycket mat, vi va upp i London Eye ett antal gånger, vi va till London Dungeons, vi festade, vi shoppade och vi skrattade tills jag i princip hade magrutor deluxe. Fyfan vad glad jag är att jag åkte. Fyfan vad jag älskar den där staden. Åååååh, TA MIG TILLBAKA!!!!
Oxå en av anledningarna till att det va så grymt,
skolans personal blev våra vänner. Detta är den
skolans personal blev våra vänner. Detta är den
helt underbart genomgoa Danny. Som jag saknar
honom och alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar