Så längesen det verkar vara. 2 år sedan. Kan det verkligen stämma? Det känns som ett annat liv. Jag hade precis lämnat 9ans slutspurt. Vi hade precis tagit ett kliv närmare det som kändes som vuxenlivet. Sommarlovet mellan 9an och 1an hade precis startat. Med den rödlätta färgen i håret som matchade de extensions jag hade på 9ornas bal, med den underbara jeansjackan som har hängt med sen 7an och grönanbandet som alltid sitter klistrat runt min handled när sommarlovet tar fart står jag där på vägen i Söderhamn utanför mina kusiners hus och väntar på bussen. Studentfirande var det som stod på schemat. Ser ni hur glad jag var? Lilla 16åriga jag.
Att sitta här och skriva en lång text till denna bild känns lite konstigt faktiskt. Vill ni veta varför? Jag HATADE den här bilden när min syster tog den. Nu tycker jag att den är otroligt bra. Att jag knappt kommer ihåg något från den där kvällen, eller den där tiden ens, gör mig ganska ledsen. Jag ser så glad ut. Taggad på WSJ. Taggad på ett helt sommarlov med vänner. Taggad på att vara ett år äldre och att med andra ord få en gnutta mer frihet. Varför så ivrig? Jag sitter nu och tänker på allt jag måste hinna med innan jag fyller år. Plugga massa körteori. Köra jättemycket. Boka uppkörning. Boka provtid. Fixa nytt bankkort. Och för att inte tala om allt detta jävla skolarbete. Usch. Jag svamlar.
Varför ska alla stressa med att växa upp? Varför måste alla leka äldre än de egentligen är? Vad är det för fel med att vara yngre än 18? Jag förstår verkligen inte. Jag tror att alla tänker så jädrans mycket på att äntligen få dra ut på krogen och för lite på vad det egentligen innebär att vara myndig. Inget mer "det där kan mamma och pappa fixa" inget mer "jag är ju inte myndig så de kan inte straffa mig så hårt". Att se mina föräldrar med sina föräldrar får mig att må dåligt. Ja, dåligt. Att inte kunna lägga sig brevid sin mamma i hennes säng och bara gosa på kvällskvisten, ja jag brukar göra det. Att inte kunna prata med mamma när som helst. Att inte kunna ringa pappa och be om skjuts var och varannan dag. Att inte kunna ringa någon av dem och be dem köpa nåt på vägen hem. Usch.
Nu känner jag att meningarna börjar bli osammanhängande så jag ska sluta. God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar